|
Biografi
Pianisten Martin Sturfält har etablerat sig som en av de mest uppmärksammade och efterfrågade svenska musikerna i sin generation. Han är aktiv både som solist och som kammarmusiker, och delar sedan några år sin tid mellan Sverige och England. Martin framför regelbundet en stor och välkänd standardrepertoar för piano men har samtidigt som mål att introducera nykomponerad såväl som mindre välkänd äldre musik i sina konsertprogram. Han har med stor framgång presenterat Wilhelm Stenhammars pianoverk för nya åhörare och hans tolkningar av Oliver Messiaens musik har blivit mycket uppmärksammade.
Martin föddes i Katrineholm 1979 och började spela piano vid 4 års ålder. Han studerade på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och på Guildhall School of Music & Drama i London. Hans huvudsakliga lärare har varit Esther Bodin-Karpe, Stefan Bojsten, Paul Roberts och Ronan O'Hora.
Alltsedan 11-årsåldern har Martin varit aktiv som konserterande pianist, och hans framträdanden har tagit honom runtom i Skandinavien, övriga Europa, USA och Asien. Han är en flitigt återkommande solist med svenska och engelska orkestrar och har samarbetat med framstående dirigenter som Mark Elder och Alexander Vedernikov. På senare år har han framträtt med bl.a. Halléorkestern i Manchester och the New London Sinfonia i England samt med de flesta svenska symfoniorkestrar, bl.a. Kungliga filharmonikerna och Sveriges radios symfoniorkester. Han har gett solo- och kammarmusikkonserter på bl.a. Nybrokajen 11 och Konserthuset i Stockholm, Wigmore Hall, Barbican Hall, Royal Festival Hall och Purcell Room i London, Concertgebouw i Amsterdam och Palais des Beaux-Arts i Bryssel. Hans första CD med musik av Wilhelm Stenhammar ges ut på Hyperion Records under hösten 2008.
Martins första tävlingsframgång var 1999 då han erhöll första pris i den svenska Yamaha-tävlingen. Han har därefter vunnit förstapriser i bl.a. den Engelska Yamaha-tävlingen 2002, den nordiska "Blüthner-tävlingen" i Malmö 2002, John Ogdon Prize i London 2004 och Terence Judd Award i Manchester 2005.
|